Alltså det finns en sak som gör mig upprörd.
På blocket.se finns det hur många annonser som helst om valpar som omplaceras vid ca ett halvår.
När man köper en hund köper man väl den med tanken att man ska ha den hela livet och göra ALLT för att vardagen ska fungera med hund?
Tycker det står överallt att valpar omplaceras vid ett halvårs ålder pga tidsbrist och liknande. Visst en del kanske har fått ändrade familjeförhållanden/nya arbetstider men hur kan det vara så många som så oväntat och SNABBT får så pass stor ändring i livet att en hund inte passar inte.
Gäller framför allt amstaff tycker jag. Den är söt när den är liten och inte mycket för världen. Sen blir den äldre och får mer energi som ingen tar vara på eftersom de förmodligen köpte hunden som statussymbol och tyckte att det räcker med att gå ut runt kvarteret några gånger om dagen..
Nä jag tycker att köper man hund ska man ha gått igenom valet noga och veta att man kan ge hunden det bästa trygga hem den kan få.
Är det så att man inte klarar av hunden så visst det är väl bättre att den kommer till någon som gör det, men köper man en amstaff tex. så vet man väl om att det är en krävande ras?

Drake har en syster som har fått flytta 5 gånger under sitt första år! Alltså det är riktigt mycket! ! Nu har hon hamnat hos en familj som verkligen älskar henne och tar bra hand om henne! Så hon har ju tillslut fått det superbra! Men tänk om hon hade sluppit flytta dessa 5 gånger om någon hade gått igenom sitt hundköp ordentligt innan och vetat att dom kunnat ge hunden ett bra hem!

Långt inlägg men jag tycker att man borde veta längre fram i tiden än ett halvår innan man köper hunden.

Jag skulle inte släppa iväg Drake för någonting! Jag skulle se till att få vardagen att gå ihop! Allt går att lösa om man bara tänker rätt !

Vem som helst hade väl velat ha den här söta lilla korven?


Men är man beredd att ta hand om honom och älska honom lika mycket när han är stor, energisk klumpig och allmänt jobbig vissa dagar? När han gör något man inte alls tycker om och inte kan skylla på att han är liten och söt?


Stor trög och dum! Men så älskvärd för mig !

Jag har stått ut den värsta tiden av hans liv. Folk har blivit som galna på honom.
Sagt att han har något fel i huvudet och sagt åt mig att han är HEMSK!
Men deras hjärtan har också smält, sakta men säkert.
Ta min mamma tex. hon har varit rätt så emot honom under hans värsta tonårsperiod.
Men nu tycker hon om honom, tycker han är en fin och mysig hund.
Jag tror att nästan alla hundar blir bra hundar bara dom får mogna och har en matte/husse som står ut med
den värsta tiden. Tänk om alla mammor och pappor skulle göra sig av med sina tonåringar bara för att dom är
jobbiga, trotsiga och allmänt ELAKA !
Näru hos mig stannar han tills han dör! UNDERBARA ÄLSKADE DAMPHUND!